Ge mig nåt som tar mig någonstans.
2009-01-10 @ 21:32:13
Jag är så omotiverad. Eller kanske inte omotiverad, jag har bara tappat greppet lite. vill liksom inte göra direkt någonting längre. Är det för att vi har gjort och varit med om så himlans mycket två månader i rad, inte en dag utan att det händer massa saker och man lägger sig med massa nya intryck.
vad vet jag?
jag vet iallefall att jag tackar nej gång på gång till att göra både det ena och det andra. Allra helst hade jag bara vilja stänga ögonen och drömma mig bort, till det som var.
Det är sorgligt hur det som var redan har varit, och aldrig kommer tillbaka, men ändå på något sätt är jag så otroligt lycklig.
Kan man bli kär i någon på bara några timmar?
Jag har i alle fall lyckats få tummen ur och har idag köpt ett nytt tv-rums bord, med tanke på att flyttfirman förstörde mitt för cirka ett halvår sedan. Men har inte riktigt tyckt att det varit värt att köpa ett nytt med tanke på utlandsvistelsen. Stötte på J på favvostället, IKEA. Det är konstigt att man träffar på endel människor på alla ställen, verkligen överallt!
På tal om att träffa på männsikor så satt jag och M och käkade lunch igår i nordstan. Rätt som det är kommer det en kille som är sjukt lik min vän S, som för övrigt bor i L.A. och bara är hemma i Sverige på somrarna, gående. Jag bara sitter och stirrar på honom och säger till M att han är så sjukt lik S. Killen kollar på mig och tittar sedan bort, och då blir jag lite osäker eftersom jag verkligen sitter och glor på killen, och inte riktigt kan släppa att han är så sjukt lik, då vänder killen sig tillbaka och kollar, och tro det eller ej, det var S! Jag har aldrig varit så chockad i hella mitt liv, det var helt sjukt! Kul att han är tillbaka i stan för ett tag, speciellt nu när så många andra lämnat staden!
Jag ville bara höra din röst.
Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()