Ordbajseri
2009-10-27 @ 22:19:53
och annat rövslickeri är det jag håller på att formulera just nu.
Det måste vara ett fruktansvärt jobb att arbeta med att läsa igenom alla ansökningar som skickas in till universitet och folkhögskolor.
Vad ska man skriva, vad vill de höra, hur ska jag vara?
Det är ju bara en massa trams.
Men nu har jag tagit tag i det, passet är kopierat, betygen är översatta så nu är det bara ett möte på fredag och ett prov i december som krävs så är kvoten full.
Annars har jag flytt verkligheten till en av fröken Rudbergs böcker dagen till ära. Undra hur många gånger jag har läst dem?
Tänk om de skulle bli filmatiserade. Man skulle kunna göra dem så himlans bra. Dock har jag sett de senaste böckerna jag läst på film, och båda var en stor besvikelse. Så kanske ska vi låta Rudbergs böcker få hållas till fantasin.
Det är trots allt en av de få sakerna som fortfarande fungerar i min fantasi.
Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()
Så svårt?
2009-10-26 @ 11:36:37
Varför är det så jobbigt att ta tag i de där sakerna som man måste ta tag i om man ska komma någon vart?
Jag orkar inte ta tag i något.
Utan jag gör det som behövs för att överleva dagen. Äter mackor till frukost, stoppar i mig piller så kroppen inte ska totalvägra, kollar upp spårvagnen till jobbet, och planerar vad jag ska äta till middag, och när så jag hinner det.
Men egentligen så måste jag fylla i de där papperna som legat på köksbordet i veckor nu, och ringa till den där otrevliga Katja för att få ett kontrakt, så jag inte står här med en tom lägenhet när jag bor i en helt annan stad i ett helt annat land.
Varför måste det vara så svårt?
Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()
Den fina förändringen.
2009-10-06 @ 21:56:48
Jag känner verkligen sådan lycka!
Det är helt galet egentligen. För nu har hösten kommit, här i Göteborg är det ju bästa kombon av regn och blåst. Och folk börjar tappa suget lite sådär. En helt otroligt fin förändring på gång, som dessvärre leder till månader av grått, grått & grått!
Men jag ser ljuset nu, det är inte långt kvar. Och jag ser hur fint och bra det mesta är. Jag ser det jag kommer sakna. Och det ska bli så himlans skönt att sakna något som man varit så himlans trött på!
Mötet gick alltså vägen idag, efter många om och men. Nu ska papper fyllas i, prov ska göras och tummar ska hållas. Och ingen är lyckligare än jag. Sådan lycka som gör att jag sitter och småler för mig själv!